Tankar kring Atelieristans roll.

      Många tankar kring atelieristans roll har dykt upp i mitt huvud efter höstens kurs. För mig är dialogen  med barnen viktig. Vi skall ta barnen på allvar, lyssna på dem. Många kloka saker kommer ifrån barnen och vi kan lära oss mycket av dem. Framför allt låta dem bestämma över sin tid.
På fritids där jag arbetar har vi fritidsråd varje vecka, den viktigaste tanken med det är att barnen vet att vi lyssnar på dom, och att de är med och bestämmer över sin fritidsvistelse och vad vi gör på fritids.
Det är på fritids som jag kan jobba utifrån tankarna i Reegio Emilias filosofi, det är mycket svårare under skoltid tycker jag. Under bildlektionerna är det materialkännedom och att barnen får prova olika tekniker. Jag är noga med att de alltid får tid till att experimentera själva. Men det är frustrerande med lektionstid som måste hållas och bedömningar.
 På fritids har jag inrett ateljen under hösten. Med hjälp av barnen har vi samlat material, som alltid finns framme tillsammans med papper och färger av olika slag.
När barnen kommer till fritids är det alltid några barn som vill jobba i ateljen. Jag försöker att alla skall få möjlighet att vara där, och att de inte är fler än fyra - fem i taget. Temat vi vi har är :"Grön Flagg"= att skapa ett miljö-tänkande. Så det blir naturligt att jobba mycket med material som man vanligtvis slänger.
Jag tycker att det är viktigt att ateljen är en tillåtande miljö, där det finns möjlighet för barn att utrycka sig.
Det är viktigt att barnen är med och reflektera över sina verk , att man samtalar om verket tillsammans med barnet, återkoppla. Det är ju inte alltid hur det slutliga resultatet blir som är det viktiga, då är den pedagogiska dokumentationen bra för att se hur processen gått till.
"Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli" ett tänkvärt uttryck av Ann Åberg.

Vi har haft intressanta träffar i vår basgrupp. Berättat för varandra om hur vi arbetar, delgivit varandra tips och ideer. Haft härliga diskussioner  och framför allt fått se de andras förskolor, som varit mycket inspirerande. Vid en träff provade vi ett material som ingen av oss testat tidigare: sidenmåleri, vilket var en härlig upplevelse. På siden vill jag gärna måla igen!
Några punkter vi diskuterat som vi tycker är viktiga:     Barnsynen
                                                                                       Det kompetenta barnet, få testa,ta tid på sig.
                                                                                       Demokratiskt förhållningsätt.
                                                                                       Medvetandegöra sitt eget förhållningsätt.
                                                                                       Tillåtande organisation, tid till dokumentation.
        Under vår redovisningsträff på HDK, berättade vi i basgrupperna vad vi gjort och diskuterat på våra basgruppsträffar. Det kom fram många intressanta tankar. Det slog mig att många tankar var lika mina egna fast man arbetar i olika verksamheter. En intressant  tanke som vi tog upp : pedagogen ur ett maktperspektiv. Man blir nästan rädd när man tänker på hur mycket man påverkar barnen. Något man alltid bör ha i sin åtanke.

Litteratur som vi läst under hösten som jag tycker varit mig mest givande är:
Stina Braxell: Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan.
                      Den är enkel att förstå, tydlig, konkret och lätt att omsätta till arbete med äldre barn.
Ann Åberg och Lenz Taguchi: Lyssnandets pedagogik.
                       Den är inbjudande, tydlig och användbar att slå upp i.
Rigmor Lindö: Den meningsfulla språkväven.
                       Bra exempel, lätt att omsätta i praktiken.
Reggio Emilia: Att göra lärandet synligt.
                        Titeln säger allt.

Hösten träffar på HDK har varit mycket givande. Många bra och varierande seminarium.
Eftersom det varit koncentrerat till förskolebarn har mycket av mina tankar gått till att omsätta det till arbetet med skolbarn.
Besöket på Konstbiennalen var ett inspirerande inslag.
Workshop med arbete med lera utifrån tema ljud var verkligen en givande kväll.
Jag ser nu fram emot  vårterminen på atelieristautbildningen med några tänkvärda ord för både barn och vuxen. Ett citat av Filip i boken "Lyssnandets pedagogik" av Ann Åberg och Lenz Taguchi.
"Man måste lyssna väldigt noga på allt som alla säger, det är bara så man kan få bra hörstyrka".

Workshop i ljudlera!

För ett tag sedan hade vi workshop på HDK där vi arbetade med lera utifrån tema ljud. Tillsammans med en kurskamrat skulle vi skapa ett ljud med hjälp av något vi hittade i lokalen. Jag och Lotta hittade två frigolitbitar som vi gned emot varandra. Våra kurskamrater skulle då forma en lerbit, utan att titta, till något som man associerade till ljudet. Ljudet av frigolit vet vi ju alla hur det låter, så vi fick se många härliga grimaser. Vi var många grupper, så det blev många små figurer. Det var intressant att skapa utan att använda synen, som man kan tycka är viktigt vid skapandet. Det var härligt att få uttrycka något med sina händer utifrån sin hörsel.
 Nästa uppgift var att sammanställa fyra personers ljudskulpturer till en ny stor skapelse. Således skulle vi ge denna en gemensam ljudredovisning. Vi hade olika tankar i vår grupp och resultatet blev improviserat. Vår ljudbild/skulptur blev väldigt vacker och jag skulle kunna tänka mig den som en stor klätterställning. Det var en rolig uppgift som jag gärna skulle göra med barnen.

Diskussion och sidenmåleri

Vi träffades en regnig novemberkväll på Carina och Khalidas förskola i Hammarkullen.
Diskussionerna runt material och miljöns utformning kom igång. Jag tror och har märkt efter höstens arbete hur viktigt en tillåtande miljö är. Att det finns gott om material av olika slag i barnens höjd. Så att de kan inspireras av att ha material lättöverskådligt. Att det finns saker som inspirerar, både barnens egna alster och andra konstnärers eller annat i tilltalande färg och form.
På mitt fritids älskar barnen att skapa i ateljén , och det är alltid aktivitet på gång där första barnen kommer ifrån skolan. Vi har en hel vägg med hyllor fyllda av olika material. Förutom färg och papper hjälps vi åt , både barn och vuxna att samla ihop material och ta med oss till fritids. Inget känns onödigt.
Det byggs mycket i tredimensionellt. Barnen bygger, limmar ihop och målar sina alster, när sakerna sedan ställs på hyllorna i stora samlingsrummet kan alla beskåda dem. Det är viktigt att det inte är så många barn i ateljén samtidigt, 3-4 stycken är ganska lagom, så att de får ro till att skapa,  men även inspireras av varandra. Ibland samarbetar de och bygger något tillsammans som de plockar fram och fortsätter med i flera dagar.
När vi pratade om dokumentation i basgruppen, tyckte vi att det är viktigt att barnen får vara med och reflektera över sina alster. Man kan samtala om verket tillsammans med barnet eller barnen, återkoppla .
Man kan använda pedagogisk dokumentation vid reflektion för det behöver inte vara så viktigt hur det slutliga alstret blir, då är dokumentation viktigt för att se hur processen har gått till.

Vi avslutade kvällen i Hammarkullen med att prova sidenmåleri. Jag har målat mycket på bomullstyg och även screentryck  på tyg, men det här var något helt annat. Färgen var tunn och den flöt ut på ett härligt sätt på det tunna tyget. Vi hade inte så stora   bitar sidentyg, men vi ville inte sluta, så det blev en härlig färgsprakande tygbit med många olika former och figurer. Att måla på siden vill jag gärna göra igen. Tack snälla Carina och Khalida för att vi fick se er härliga förskola.

                                               
                                                         Foto: Christel

Stina och Picasso!

   I torsdag kväll fick vi träffa Stina Baxell på HDK. Hon visade bilder av kända konstnärer i mångmiljons-klassen, parallellt visade hon bilder som barn målat. Inte helt olika. Picasso sa att "det tog ett helt liv att måla som ett barn"och visst ligger det något i det.
På tal om Picasso...... Stina visade också sin favoritbild föreställande Picasso hållande ett paraply över en vacker kvinna som gick framför honom som han därmed skyddade ifrån solen. Hon berättade att hon såg sig själv pedagogen, som Picasso, som beskyddare, att göra miljön tillåtande för barnet att utvecklas estetiskt i. En vacker bild och en vacker tanke, tycker jag.
Efter att reflekterat över denna bild kom att tänka på en annan bild som min f.d. rektor visade vid medarbetarsamtal föreställande ett tåg, med ett antal vagnar. Hon frågade var jag såg mig själv i tåget.
Idag skulle jag inte svara främsta vagnen utan kanske sista vagnen! Beskyddaren som låter barnen välja sin väg och vilken inriktning de vill söka intresse och uttryck. Vara ett uppmuntrande stöd i en gynnsam, tillåtande miljö, där det viktigaste är att våga.

Höstlov i Ateliern!

Efter Tarjas Häikiös intressanta seminarium om Reggio Emilias pedagogiska filosofi fick man många positiva tankar med sig hem. Men att omsätta det till skolans värld känns svårt. Jag var ju nyfiken på om man fortsätter detta arbetsätt när barnen börjar skolan i Reggio Emilia berättade hon att i de Italienska skolorna finns inget intresse för denna filosofi, och det kändes lite tungt att höra.  Även Mia Andersson berättade om skolor i Kärra där barnen gått i Reggio Emilia- inspirerande förskolor  inte fortsätta  med detta arbetsätt , även om det finns lärare som vill, så är det svårt eftersom det är så många krav som eleverna skall uppfylla. Jag känner också av detta, och det känns inte alls bra att bedöma eleverna i bild. Som tur är arbetar jag också på fritidshem och där känner jag min utmaning att eftersträva denna filosofi.

Under en veckas höstlov ifrån skolan, då vi varit på fritids hela dagarna, har vi kunnat ägna mycket tid i ateljén. Jag märker hur flera av barnen njuter av att få plocka ifrån allt material på hyllorna, och skapa fritt. Fantasin flödar. Tre- fyra barn i taget jobbar i ateljén och hjälper varandra. Ateljén har vi byggt upp tillsammans med barnen på fritids och de har också haft med sig mycket material.

Eftersom vårt tema är "Grön flagg"- miljömedvetenhet har vi samlat mycket förbrukningsmaterial som man vanligtvis slänger  och spillvirke ifrån träslöjden.


Foto: Christel Albertsson

Äpplen från Österlen!

            När jag hade varit i Skåne hos en kompis och hjälpt henne med att plocka äpplen på deras äppelodling, tänkte jag "Detta måste jag dela med mig av. Dessa härliga äpplen kanske barnen vill måla av"?
På kommande bildlektion fick barnen välja var sitt äpple som de satte på en uppoch nervänd mugg, för att kunna se det bättre.  De vände och vred på sina äpplen så att de hittade vilket håll de ville måla av det på.
Efter att de skissat av formen fick de var sin färglåda, typ akvarellfärg. Någon riktig akvarellfärg har vi tyvärr inte på skolan.
Flera av barnen grundade med gul färg som det det mesta av äpplena bestod av, efter att de studerat sitt äpple.  Sen målade de på med rött och grönt efter sitt eget äpple. De använde mycket vatten och färger flöt in i varandra på ett vackert och verklighetstroligt sätt.

Det blev många vackra stilleben som jag sedan monterade på svart bakrund.

Killen som målat detta äpple är 9 år.
Lektionen innan var han mycket orolig och lite stökig i klassrummet, när vi kom till fritids där vi har bildlektionerna och han fick penseln i sin hand märkte jag hur det lugnade honom och han gick in för måleriet. Han blev dock lite missnöjd eftersom det hade kommit färg under äpplet som han målat. Efter en stund hade han löst det genom att måla blått som muggen som äpplet stod på. När lektionen var slut berättade han hur nöjd han var sitt med sitt verk!
En nöjd konstnär som haft en härlig stund med sin pensel och färg, måste väl vara det man strävar efter?



                                                                          Foto: Christel

Inspiration från Konstbiennalen

     Vid vårt besök på Göteborgs konsthall fick vi en snabb genomgång av konstverken och om  konstnärerna  bakom dem. Min första tanke var att " Oj, var det inte mera, och detta skall vi titta på i 1 1/2 timma". Men tiden gick jättefort och jag hade gärna stannat i ett par timmar till och kanske hunnit med allt.
Det var ett bra upplägg av besöket, då vi först gick runt med en kompis i gruppen med frågeställningar i åtanke vid varje verk.
1  -Hur känns det här verket för dig?
2  -Vilken sorts tankar får du?
3  -Vad tror du att konstnären vill uttrycka?

  Första konstverket som vi tittade på kallade vi för "kartan" av Reena Saini Kallat. En världskarta virkad av el kablar, prydd av taggtråd b.la. Tankar som dök upp var fientlighet p.g.a. taggtråden. Kommunikationen i världen, både på gott och ont. Vissa länder var avskurna från varandra. Det sprakande ljudet kändes otrevligt. De olika färgerna på länderna kanske symboliserade landets ekonomiska läge och välfärd.

Nästa verk som vi tittade på kallade vi "frigolitskulpturer" av Wim Botha. Installationen bestod av figurer av frigolit  som konstnären skurit ut med hjälp av en elektrisk såg uppsatta på träpinnar eller stod på golvet. Verket kändes flyktigt, kallt och lätt, tyckte jag. Associationer till vingar som flyger, moln som är lätta och kalla isflak. Detta konstverk hade nog barnen gillat mest, men jag tror att det hade varit svårt att låta bli att känna på frigoliten.

Zrina Bhimji hade en vägg med stora fotografier. Fångenskap var ett ord som  dök upp när vi tittade på dem. "Varma färger med kalla motiv " var min första tanke.

Antonio Vega Macotelas utställning i nästa rum kändes nästan jobbig att titta på. Hans konst kom från tiden då han arbetade i ett fängelse. Med hjälp av fångarna hade han gjort av sådant som han fått av dem och i gengälld t.ex. besökt deras närstående utanför fängelset som de inte fick träffa. En tavla av massa ciggarettfimpar (alla var vita men en var svart) tänkte vi båda på Pricken - den prickiga kaninen som inte var som de andra, vita. Macotelas kanske tänkte på utanförskap. Där fanns också tavlor av fångarnas nagelbitar och deras hårlockar. Konstnärens uttryck tror jag var , att  något ifrån fångarna fick i alla fall komma ut ifrån fängelset.

Ljudinstallationen av Florian Hecker tyckte jag var det mest motbjudande av alla verken. Ljudet kändes  stressande och tandläkarskräck for upp i mina tankar.

Vi avslutade kvällen med en gemensam diskussion runt konstverken och det var intressant att höra de andras tankar. Det lär bli fler besök på konsthallen framöver.

Det hade varit spännande att besöka konstbiennalen  med barnen. Men tyvärr tillåter inte skolans ekonomi att vi åker till Göteborg.
Men jag skall hålla utkik efter om det dyker upp någon lämplig utställning på vårt lokala galleri här i Stenungsund. Då skall jag försöka att besöka den med barnen, och sen låta dem arbeta utifrån den i vår atelje.
Jag har tidigare jobbat med tema utifrån en känd konstnär. Då vi tillsammans tagit reda på hur han/hon arbetar, låtit barnen prova på att måla efter konstnärens sätt att måla. Något som var mycket uppskattat av barnen var när de fick ställa ut sina alster på kulturhuset när de inspirerats av koloristernas sätt att måla.  Under detta läsår kommer jag säkert låta barnen få se på andras konst och bilder som komplement till det fria skapandet. Jag tror absolut att konst som barnen får se och lära sig mera om inspirerar till deras eget skapande.

Diskussion och reflektion i baslag 1

     I förra veckan träffades vi i våran grupp på Mölndalsvägens förskola där Anneli arbetar. Det var roligt att titta runt och få se en  annorlunda verksamhet än den jag själv arbetar i och en helt annorlunda miljö. Efter att vi presenterat oss och berättat lite om våra arbetsplatser började vi diskutera om barns skapande och atelieristans roll.  Ett av det viktigaste för aterieristan är att erbjuda barnen material i en tillåtande miljö. Ateljen skall vara ett laboratorium för barnen, där de har chansen att prova olika material i sitt skapande arbete. Materialet kan vara olika sorters färg, papper, förbrukningsmaterial av olika slag och naturmaterial m.m. Det är bra om barnen kan arbeta i smågrupper och att det finns tid till diskussion och samtal. Atelieristans förhållningssätt till materialet och barnens arbete är viktigt. Atelieristan skall leda barnen i deras kunskapssökande och uppmuntra deras skapande. Det är också viktigt med struktur i ateljen och att den är  stimulerande och inspirerande. Den skall också spegla den skapande verksamheten.
Atelieristans roll är också att handleda andra pedagoger i materialkännedom och att hålla i projekt.

Reflektioner från Tarja Häikiös föreläsning.
Barnens eget utforskande om och kring materialet är viktigt. Låta barnen komma på egna lösningar. Att ateljen skall vara ett utforskande laboratorium. Att miljön är tillåtande och  ett bra förhållningsätt till arbetet. Lyssna på barnen - att de är delaktiga. Låt barnen få ta material själva och söka kunskap själva.
Men att atelieristan introducerar matrialet. Hon/han bör arbeta både strukturerat och spontant.

Hur kan atelieristan bidra till att barns utforskande blir utifrån barns perspektiv och vilken relation kan atelieristans arbete ha i den pedagogiska verksamheten?
Atelieristan bör observara, dokumentera och lyssna på barnen om vad de har för intressen. Låta dom vara delaktiga. En gynnsam, kreativ miljö är viktigt. Där barnen har valmöjligheter. Låt materialet finnas lättåtkomligt för barnen, i deras höjd. Atelieristan skall stödja barnen i deras kreativa process och handleda dem. Lärandet har behov av tid, att ta pauser och avbrott för reflektioner och diskussion  av erfarenheter enligt Tarja Häikiö. Om det är svårt att dokumentera när man handleder barnen kan man ta hjälp av en diktafon. Det är viktigt att barnen får jobba i sin egen takt. Kommunikation är viktigt, ett möte barnen emellan. Barnen får inspiration och lär av varandra. Atelieristan leder vidare i barnens tankar.

Oljepastell!

       I förra veckan använde vi oljepastellkritor . Jag presenterade kritorna och barnen fick känna på hur feta och mjuka de är att måla med. De täckte hela sitt vita papper som de fått och jag sa att de gärna fick måla med flera färger över varandra.  Jag ställde också fram spikar och skruvar, som de kunde skrapa och göra motiv med.
Det hade varit väldigt dimmigt och fuktigt ute i några dagar och de började prata om saker som man kunde se ute när den fuktiga daggen låg på t.ex. ett spindelväv med dagg på som någon hade sett.

     Det blev många härliga bilder. De flesta med svart som översta lagret och med många färger inunder, med olika motiv som de rispat fram. Naturligtvis blev det många spindelväv, för att de pratat om det men även andra motiv. Några barn hade lämnat en färggrann ram längst ut på pappret och det blev en härlig kontrast mot det svarta.

   Denna veckan har vi fortsatt att använda oljepastellkritor. Vi har plockat in härliga lönnlöv, som har många färger, sådana som man kan hitta ute just nu. Vi har en stor härlig skolgård med många olika träd, b.la. lönn. Barnen började "trycka" av lövet, genom att lägga det under ett vit papper och dra med en torrkrita över, som de gjort flera gånger tidigare. Vi pratade om att fortsätta och måla av sitt eget löv som man valt. Med oljepastellkritorna målade de av sitt löv, i de färger som det har. För att täcka bakgrunden stöpplar de med vattenblöt svamp och färg från temperablock. Den blöta färgen fäster ju inte på den feta kritfärgen. Det blev en härlig målarstund med flera olika material och tekniker. Härligt!

Vad kan man hitta i skogen?

        Denna veckan hade barnen ledigt ifrån skolan på måndagen, då de var på fritids hela dagen,    jobbade jag med dom där. Vi passade på att göra en skogsutflykt till Ekbacken och hade mat med oss, så vi kunde vara ute så länge vi ville. Barnen började genast undersöka området kring där vi hade vårt basläger. Några satte sedan ingång att bygga en koja, några började leka pantgömme och några barn började att samla naturmaterial  som vi kunde ta med hem till vår  atelje.
      Vi fick med oss krokiga pinnar, kottar, stenar, annorlunda träbitar, bokollon, ekollon och några barn hittade också några kantareller. När vi kom hem hade våran snälla vaktmästare satt upp flera hyllor i ateljen  som vi önskat. Hyllorna ville vi ha på lägre nivå så att barnen kan ha överblick över materialet. Vi fick en härlig dag i Ekbacken och naturmaterial till ateljen. Hoppas det givit inspiration till skapande.

Kulturnatta!

Igår kväll var jag på konstvandring på Kyrkberget i de gamla kvarteren av Stenungsund. Jag började kvällen med att lyssna på en konsert i kapellet och promenerad sedan runt på utställningar som kallas för "Tio små hus". Konstnärer hade tillfälligt "flyttat in" i de gamla husen på Kyrkberget. Det var roligt att få se så många alster och få prata med med konstnärena om de olika teknikerna och material de använt.         Det blev en mycket inspirerande kväll med många olika intryck. Roligt att det satsas på kulturen och att konstnärer vill ställa upp och visa sina alster. Det fanns mer att uppleva under kulturnatta såsom: teater, hantverk, musik och bildspel från svunna tider i Stenungsund.

Ateljens uppbyggnad

   Oj, vad besviken jag blev i torsdags när jag kom hem ifrån jobbet och hade 39° feber. Det var bara att krypa ner i sängen, istället för att ta tåget till Göteborg för att vara med på Stina Braxells seminarium och workshop. I hennes inspirerade bok om "Skapande barn" hade jag ju läst om arbetet i ateljen och atelieristans roll. Något som jag tagit fasta på är att vi behöver vara lika noggranna med att ge barnen verktyg för att uttrycka sig i bild som vi är att ge dem det talande språket.
Jag tycker att jag har en viktig uppgift i skolan där jag arbetar, där så mycket vikt läggs på barnens läs- och skrivträning. Jag vill ge dem  upplevelser av olika material och att få chans att få uttrycka sig i bild.
Vi håller på att bygga upp vår atelje på fritids. Eftersom jag är ny på skolan, och har ett stort och spännande jobb framför mig, att införskaffa färg och papper och övrigt material. Skapandet hade ingen hög prioritet tidigare på avdelningen. Det hade varit betydligt enklare för mig , på min tidigare skola där jag hade en atelje som jag försökt bygga upp med gott om material. Men detta är ju också en utmaning.
Jag har alltid gillat att jobba med förbrukningsmaterial och samlar på mig för glatta livet. Barn och föräldrar är med och samlar och så har jag fått lov att köpa in det nödvändigaste. Vi har nämligen inköps- stopp på skolorna i kommunen. Barnens skapande har redan kommit igång och vi skall nog få en inspirerande atelje att jobba i framöver.
Något som jag tycker är mycket tänkvärt, är vi pedagogers förhållningssätt till barns skapande. Detta skriver Stina Baxwell om i sin bok. Hur lätt det är att uttrycka sig på ett sätt som påverkar barns skapande,  samtidigt som vi så gärna vill att de skall komma igång. Vi måste ha tålamod och låta dem klottra och lära känna materialet i sin egen takt

Barnens färgcirkel

Första bildlektionen för terminen fick barnen göra sin egen färgcirkel, så att de känner sig bekväma med att blanda den nyans de önskar utifrån primärfärgerna. Med denna övning önskar jag att de inte skall vara rädda för att prova sig fram. Jag arbetar med att ha bl.a. bild i en tredje klass och på fritids med samma barn.
Barnen ritade en stor cirkel på sitt vita papper och fick en kick akrylfärg av gul, röd och blå på sin palett.
Dessa barn är nya för mig för jag började arbeta på denna skola vid terminstart, efter många år på en annan skola.
Jag såg ganska snart vilka som verkade osäkra inför uppgiften och som frågade hela tiden istället för att prova sig fram.
Vid lektionen slut hade långt ifrån alla hunnit fylla i hela cirkeln, tyvärr är det så i skolans värld att man måste sluta när lektionen är slut , i stället för när lusten tar slut. Vi fortsatte vid ett senare tillfälle.

Barnens färgcirklar följde tonande nyanser från t.ex. gul-rött och jag tror att de har nytta av denna övning vid senare måleri.

Vilken bra föreläsning!

Vilken bra föreläsning vi fick av Tarja Häikiö i torsdags kväll!
Så mycket klarare det blev efter att hört henne berätta om barns estetiska läroprocess på sitt lugna och inspirerande sätt. Det är intressant att lyssna på någon som varit med och följt arbetet i Reggio Emilia,  och som arbetat som atelierista med så mycket erfarenhet.
Man blir väldigt inspirerad när hon berättade om atelieristans roll och att ateljen är ett utforskande laboratorium.
Man lär alltid ifrån sin personliga erfarenhet. - Tack för de orden, Tarja.

Nu har jag börjat på atelierista bildpedagogutbildningen.En gång i vecka träffas vi på HDK i Göteborg. Det verka bli en spännande och intressant kurs. Bra böcker som skall läsas, intressanta föreläsare och roliga work-shops. Förhoppningsvis kommer jag att få tips att arbeta med övningar på skolan med barnen. Jag kommer också att berätta om sådant vi gjort på bildlexionerna och på fritids.
.                                                 

Bild från FreeFoto.com

 .
Atelieristautbildningen härstammar ifrån Reggio Emilia i Italien, där atelieristor arbetar på förskolor och skolor.