Ateljens uppbyggnad

   Oj, vad besviken jag blev i torsdags när jag kom hem ifrån jobbet och hade 39° feber. Det var bara att krypa ner i sängen, istället för att ta tåget till Göteborg för att vara med på Stina Braxells seminarium och workshop. I hennes inspirerade bok om "Skapande barn" hade jag ju läst om arbetet i ateljen och atelieristans roll. Något som jag tagit fasta på är att vi behöver vara lika noggranna med att ge barnen verktyg för att uttrycka sig i bild som vi är att ge dem det talande språket.
Jag tycker att jag har en viktig uppgift i skolan där jag arbetar, där så mycket vikt läggs på barnens läs- och skrivträning. Jag vill ge dem  upplevelser av olika material och att få chans att få uttrycka sig i bild.
Vi håller på att bygga upp vår atelje på fritids. Eftersom jag är ny på skolan, och har ett stort och spännande jobb framför mig, att införskaffa färg och papper och övrigt material. Skapandet hade ingen hög prioritet tidigare på avdelningen. Det hade varit betydligt enklare för mig , på min tidigare skola där jag hade en atelje som jag försökt bygga upp med gott om material. Men detta är ju också en utmaning.
Jag har alltid gillat att jobba med förbrukningsmaterial och samlar på mig för glatta livet. Barn och föräldrar är med och samlar och så har jag fått lov att köpa in det nödvändigaste. Vi har nämligen inköps- stopp på skolorna i kommunen. Barnens skapande har redan kommit igång och vi skall nog få en inspirerande atelje att jobba i framöver.
Något som jag tycker är mycket tänkvärt, är vi pedagogers förhållningssätt till barns skapande. Detta skriver Stina Baxwell om i sin bok. Hur lätt det är att uttrycka sig på ett sätt som påverkar barns skapande,  samtidigt som vi så gärna vill att de skall komma igång. Vi måste ha tålamod och låta dem klottra och lära känna materialet i sin egen takt

Barnens färgcirkel

Första bildlektionen för terminen fick barnen göra sin egen färgcirkel, så att de känner sig bekväma med att blanda den nyans de önskar utifrån primärfärgerna. Med denna övning önskar jag att de inte skall vara rädda för att prova sig fram. Jag arbetar med att ha bl.a. bild i en tredje klass och på fritids med samma barn.
Barnen ritade en stor cirkel på sitt vita papper och fick en kick akrylfärg av gul, röd och blå på sin palett.
Dessa barn är nya för mig för jag började arbeta på denna skola vid terminstart, efter många år på en annan skola.
Jag såg ganska snart vilka som verkade osäkra inför uppgiften och som frågade hela tiden istället för att prova sig fram.
Vid lektionen slut hade långt ifrån alla hunnit fylla i hela cirkeln, tyvärr är det så i skolans värld att man måste sluta när lektionen är slut , i stället för när lusten tar slut. Vi fortsatte vid ett senare tillfälle.

Barnens färgcirklar följde tonande nyanser från t.ex. gul-rött och jag tror att de har nytta av denna övning vid senare måleri.

Vilken bra föreläsning!

Vilken bra föreläsning vi fick av Tarja Häikiö i torsdags kväll!
Så mycket klarare det blev efter att hört henne berätta om barns estetiska läroprocess på sitt lugna och inspirerande sätt. Det är intressant att lyssna på någon som varit med och följt arbetet i Reggio Emilia,  och som arbetat som atelierista med så mycket erfarenhet.
Man blir väldigt inspirerad när hon berättade om atelieristans roll och att ateljen är ett utforskande laboratorium.
Man lär alltid ifrån sin personliga erfarenhet. - Tack för de orden, Tarja.

Nu har jag börjat på atelierista bildpedagogutbildningen.En gång i vecka träffas vi på HDK i Göteborg. Det verka bli en spännande och intressant kurs. Bra böcker som skall läsas, intressanta föreläsare och roliga work-shops. Förhoppningsvis kommer jag att få tips att arbeta med övningar på skolan med barnen. Jag kommer också att berätta om sådant vi gjort på bildlexionerna och på fritids.
.                                                 

Bild från FreeFoto.com

 .
Atelieristautbildningen härstammar ifrån Reggio Emilia i Italien, där atelieristor arbetar på förskolor och skolor.