tisdag 29 maj 2012

Tankar och reflektioner

Wow, vad roligt det var att få se alla basgruppernas examination ifrån atelieristautbildningen. Det var allt ifrån redovisning av vad man jobbat med till storbildsmåleri.I vår grupp spela vi upp ett drama från en situation på en förskola, som utvecklas olika p.g.a pedagogens förhållningssätt. Det är spännande att slänga sig ut i det okända och improvisera. Precis som vår roll som atelierista bör vara i verkligheten, våga utmana.Vi var mycket fokuserade på att redovisningen skulle spegla gruppen.

På tåget hem ifrån Göteborg, slog det mig: vad sa jag under redovisningen? eller rättare sagt: vad sa jag inte?
Diskussioner i basgruppen, influenser och tankar ifrån kursmedlemmar, föreläsningar och work-shops har givit mig mycket under kursen. Likaså intressant litteratur som jag läst under kursens gång. Men det som har påverkat mig mest är processen i arbetet med barnen.
Under hösten byggde vi tillsammans, barnen och jag, upp en atelje på fritids. Där vi har samlat olika sorters material och många sorters färg, lätt åtkomligt för barnen. Det har skapats mycket under läsåret och många av barnens ideer har förverkligats där.

Det är en fröjd att idag se, när barnen kommer till fritids och på egen hand sätter igång med nya projekt. Jag finns naturligtvis där som stöd, och som de kan bolla ideer med. När de så berättar om sina verk och vi sedan dokumenterar med text och foto, och jag får dela deras tankar, känns det som en stor förmån.

Till sommaren släpper jag dessa barn. Jag kommer även att byta kollega och lokaler.
Det känns lite sorgligt, men samtidigt en utmaning att på nytt bygga upp en atelje, och starta upp med nya barn och introducera min nya kollega i Reggios anda. Den nya gruppen består av barn i förskoleklass, 1:an och 2:an. Sexåringarna får jag förhoppningsvis följa i tre år, och det skall bli intressant att jobba på lite längre sikt.

Processen hos mig själv, som startat under atelieristautbildningen är jag mycket tacksam för, de skapar nya uttrycksätt hos barnen som jag möter varje dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar