I torsdag kväll fick vi träffa Stina Baxell på HDK. Hon visade bilder av kända konstnärer i mångmiljons-klassen, parallellt visade hon bilder som barn målat. Inte helt olika. Picasso sa att "det tog ett helt liv att måla som ett barn"och visst ligger det något i det.
På tal om Picasso...... Stina visade också sin favoritbild föreställande Picasso hållande ett paraply över en vacker kvinna som gick framför honom som han därmed skyddade ifrån solen. Hon berättade att hon såg sig själv pedagogen, som Picasso, som beskyddare, att göra miljön tillåtande för barnet att utvecklas estetiskt i. En vacker bild och en vacker tanke, tycker jag.
Efter att reflekterat över denna bild kom att tänka på en annan bild som min f.d. rektor visade vid medarbetarsamtal föreställande ett tåg, med ett antal vagnar. Hon frågade var jag såg mig själv i tåget.
Idag skulle jag inte svara främsta vagnen utan kanske sista vagnen! Beskyddaren som låter barnen välja sin väg och vilken inriktning de vill söka intresse och uttryck. Vara ett uppmuntrande stöd i en gynnsam, tillåtande miljö, där det viktigaste är att våga.
Vilken bra tanke, med tåget! Jag fastnade också för den bilden, den var så målande. Jag har inte hört eller sett någon bättre beskrivning av den proximala utvecklingszonens innebörd förut.
SvaraRadera