Många tankar kring atelieristans roll har dykt upp i mitt huvud efter höstens kurs. För mig är dialogen med barnen viktig. Vi skall ta barnen på allvar, lyssna på dem. Många kloka saker kommer ifrån barnen och vi kan lära oss mycket av dem. Framför allt låta dem bestämma över sin tid.
På fritids där jag arbetar har vi fritidsråd varje vecka, den viktigaste tanken med det är att barnen vet att vi lyssnar på dom, och att de är med och bestämmer över sin fritidsvistelse och vad vi gör på fritids.
Det är på fritids som jag kan jobba utifrån tankarna i Reegio Emilias filosofi, det är mycket svårare under skoltid tycker jag. Under bildlektionerna är det materialkännedom och att barnen får prova olika tekniker. Jag är noga med att de alltid får tid till att experimentera själva. Men det är frustrerande med lektionstid som måste hållas och bedömningar.
På fritids har jag inrett ateljen under hösten. Med hjälp av barnen har vi samlat material, som alltid finns framme tillsammans med papper och färger av olika slag.
När barnen kommer till fritids är det alltid några barn som vill jobba i ateljen. Jag försöker att alla skall få möjlighet att vara där, och att de inte är fler än fyra - fem i taget. Temat vi vi har är :"Grön Flagg"= att skapa ett miljö-tänkande. Så det blir naturligt att jobba mycket med material som man vanligtvis slänger.
Jag tycker att det är viktigt att ateljen är en tillåtande miljö, där det finns möjlighet för barn att utrycka sig.
Det är viktigt att barnen är med och reflektera över sina verk , att man samtalar om verket tillsammans med barnet, återkoppla. Det är ju inte alltid hur det slutliga resultatet blir som är det viktiga, då är den pedagogiska dokumentationen bra för att se hur processen gått till.
"Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli" ett tänkvärt uttryck av Ann Åberg.
Vi har haft intressanta träffar i vår basgrupp. Berättat för varandra om hur vi arbetar, delgivit varandra tips och ideer. Haft härliga diskussioner och framför allt fått se de andras förskolor, som varit mycket inspirerande. Vid en träff provade vi ett material som ingen av oss testat tidigare: sidenmåleri, vilket var en härlig upplevelse. På siden vill jag gärna måla igen!
Några punkter vi diskuterat som vi tycker är viktiga: Barnsynen
Det kompetenta barnet, få testa,ta tid på sig.
Demokratiskt förhållningsätt.
Medvetandegöra sitt eget förhållningsätt.
Tillåtande organisation, tid till dokumentation.
Under vår redovisningsträff på HDK, berättade vi i basgrupperna vad vi gjort och diskuterat på våra basgruppsträffar. Det kom fram många intressanta tankar. Det slog mig att många tankar var lika mina egna fast man arbetar i olika verksamheter. En intressant tanke som vi tog upp : pedagogen ur ett maktperspektiv. Man blir nästan rädd när man tänker på hur mycket man påverkar barnen. Något man alltid bör ha i sin åtanke.
Litteratur som vi läst under hösten som jag tycker varit mig mest givande är:
Stina Braxell: Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan.
Den är enkel att förstå, tydlig, konkret och lätt att omsätta till arbete med äldre barn.
Ann Åberg och Lenz Taguchi: Lyssnandets pedagogik.
Den är inbjudande, tydlig och användbar att slå upp i.
Rigmor Lindö: Den meningsfulla språkväven.
Bra exempel, lätt att omsätta i praktiken.
Reggio Emilia: Att göra lärandet synligt.
Titeln säger allt.
Hösten träffar på HDK har varit mycket givande. Många bra och varierande seminarium.
Eftersom det varit koncentrerat till förskolebarn har mycket av mina tankar gått till att omsätta det till arbetet med skolbarn.
Besöket på Konstbiennalen var ett inspirerande inslag.
Workshop med arbete med lera utifrån tema ljud var verkligen en givande kväll.
Jag ser nu fram emot vårterminen på atelieristautbildningen med några tänkvärda ord för både barn och vuxen. Ett citat av Filip i boken "Lyssnandets pedagogik" av Ann Åberg och Lenz Taguchi.
"Man måste lyssna väldigt noga på allt som alla säger, det är bara så man kan få bra hörstyrka".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar