Sokratiska samtal kring djurens rätt.

 Vi blivande atelieristor var på Frölunda kulturhus i torsdags kväll. Där såg vi utställningen "Sverige dansar för djurens rätt". Min första tanke var: Vad är detta? Tretton foton med dansbandssångare tillsammans med sitt djur (eller lånat djur).
Det kändes som en enda stor reklamkampanj för deras band. Vi fick så reda på att föreningen: Djurens rätt, låg bakom utställningen, och att de ville visa en lite snällare bild, i motsatts till plågsamma utsatta djurfotografier. Bilderna kommer från en almanacka som de givit ut.

När vi så satte oss i mindre grupper för att ha sokratiska samtal utifrån bilderna förstod jag att det spelar mindre roll vad utställningen handlar om. Det viktiga vid dessa samtal ( som jag har uppfattat det) är att alla i gruppen har samma utgångspunkt. Man kan säkert ha sokratiska samtal utifrån en bok, en enda bild, en text eller visa.
Först satte vi i gruppen upp ett mål om hur samtalet skulle gå till. Vårt mål var att inte avbryta varandra.
sedan fick vi i tysthet sätta upp vårt eget mål, gärna något där man utmanar sig själva. Frågan som vi utgick ifrån var : På vilket sätt värna dessa bilder om djurens rättigheter?
När man bestämmer utgångsfrågan kan man inte ha en fråga som man kan svara endast ja eller nej.Då blir det inte mycket diskussioner eller åsikter i samtalet.
Vi började med att låta alla uttala sig om bilderna en efter en i ringen. Det är kanske bra att börja så här , men jag tycker inte detta sätt är så bra, för man är så koncentrerad på vad man själv skall säga att man inte lyssnar på vad dom säger som sitter före en i ringen. Man kan inte heller flika in, om man har en åsikt när någon annan talat.
När vi gått ringen runt förde vi samtalet vidare med att alla fick flika in när man ville. Det var intressant att höra så många åsikter om bilder som egentligen ingen av oss var intresserade av.  En sak som vi tog upp var att föreningen kanske får in mycket pengar från en grupp som de annars inte når ut till, genom försäljning av denna almanacka. Då har de ju nått sitt mål.
Till sist utvärderade vi samtalet och kom fram till att vi klarade vårt mål bra, att inte avbryta varandra och att hålla samtalsgången.Vårt eget mål valde vi själva om vi ville avslöja.

Jag vill gärna prova att ha sokratiska samtal med barnen på jobbet. De är 9 år och jag tror att de skulle klara det om man kan ha mindre grupper.
Det positiva med sokratiska samtal är att man får tillåta sig att prova sina tankar. Man får lov att säga  raka motsatsen mot föregående talare, inget är fel.
Att barnen uttrycker sig helt spontant utifrån sina tankar, utan att tänka:" vad skall de andra tycka", och respektera varandras åsikter i samtalet. Detta skulle vara något mycket positivt med ett gäng 9-10åringar.
Om man vill veta mer om sokratiska samtal kan man läsa Ann S Pihlgrens bok: "Sokratiska samtal i undervisningen", eller gå in på skolverkets sida om "sokratiska samtal".