Sokratiska samtal i basgruppen.

Vi träffades i vår basgrupp i veckan hos Anuschkas på Bergets förskola. Det är alltid lika roligt att träffas i gruppen och diskussionerna stod snart högt i tak. Vi tittade runt på förskolan och efter vi smakat på gott fika och tittat på bilderna ifrån studiebesöket på Solgläntans förskola bestämde vi att försöka ha ett sokratiskt samtal utifrån studiebesöket och dess pedagogiska miljö.

Vår frågeställning var:  Hur upplever vi den pedagogiska miljön på Solgläntan?
Målet vi satte upp var: Att samtalet skall flyta på.
Vi pratade om 1. den  synliga miljön - den arkitektoriska och
                        2. den osynliga miljön - värdegrunden, förhållningssättet och lyssnandet.
Åsikter som kom upp var att man sett självständighet - man kan se vad man kan göra på de olika stationerna. Att förskolan var för stor - det var många avdelningar. Det blev många intryck ifrån studiebesöket, kanske för många för att ta in.
Hos de små barnen, 1-åringarna fanns det undersökande material. Ganska lite material, men sen mera och mera för de äldre barnen.
Det var synd att bilderna på väggarna hängde så högt upp. Man upplevde att man kunde se samspel av lärandet mellan barnen.
Lyssnandet - man bekräftar barnen i det de gör . Att pedagogerna sitter ner och låter barnen komma till dem istället för att springa runt.
Att pedagogerna tar ett steg tillbaka och inte lägger sig i, utan istället observerar.

Synd att man inte fick se utemiljön. Vi tycker att den är lika viktig som innemiljön.
Vi pratade om att vi saknar Reggio Emilia filosofins syn på utemiljön på utbildningen.
Innemiljön på Solgläntan är tydlig och strukturerad. Många saker, men lite av varje.

När vi nu träffats på Bergets förskola ser vi en skillnad mellan avdelningarna. På en avdelning kändes miljön mindre inspirerande. Kan bero på vilken barnsyn och kompetens personalen har, som ofta visar sig hur man ser på barnen, vilket påverkar hur man ser på miljön.

Utvärdering av det sokratiska samtalet: Det kom fram många olika åsikter utan att något kändes fel.
Vi tycker att samtalet flöt på, och vi kompletterade varandra utan att avbryta.
Mitt personliga mål var att ta in så många intryck som möjligt från studiebesöket. Det tycker jag att jag fått. Jag tycker att det blev bra struktur på samtalet , alla var delaktiga och vi påminde varandra.
Tack Anuschka för en trevlig kväll och jättegoda blåbärsmuffins.

Barns tankar!

Hur kan barn uttrycka sina tankar?
Genom skapandet naturligtvis,måla en bild, skapa i annat material, berätta muntligt men också genom skrift, när de lärt sig skriva.
I vår klass har alla barn en tankebok. Ett par gånger i veckan tar barnen fram sina tankeböcker och skriver en kort stund.Vi vänder ett 5-minuters-timglas och det blir magiskt tyst i klassrummet och alla börjar skriva.
Det är fantastiskt att se, ingen sitter och funderar ,utan alla skriver. Oftast skriver vi vuxna också.
Vad skriver de då? Det de tänker på just då. Något som har hänt , något de skall eller vill göra, eller något ur fantasin. Tankeböckerna läses inte upp för klassen. Ibland får vi vuxna läsa dem, inte för att rätta texten utan för att de vill dela med sig av sina tankar.Det är härligt att sätta ord på sina tankar ibland. Jag tror att det kan bli spännande att ta fram sin tankebok som vuxen, där de kan läsa; hur tänkte jag som nio-åring och gick i 3:klass.

I veckan satt jag mig med en pojke som skapat denna figur. Den har stått framme på utställningshyllan ett tag.
Vi började prata och reflektera över hur den kom till.
Han berättade hur han byggde sin GODISAUTOMAT.
" Jag tog en tom glasskartong och klippte upp den och tejpade ihop. Klippte ut en öppning i mitten där uppe. Tog två tomma tändsticksaskar klippte hål i dem och limmade fast på kartongen. Sen Sen klippte jag ut tyg och limmade fast.
Man stoppar i godis i luckan där uppe så kommer det ut i tändsticksaskarna som man sen kan öppna.
Den vänstra sidan är min, för jag är vänsterhänt och den högra är min systers. Där har jag klätt med hästtyg för hon tycker om hästar"
Vad härligt att han tänkte på sin äldre syster när han byggde sin godisautomat.
                                           foto: Christel

Nyårsnattens bilder och sagans stora betydelse.

En ny termin har börjat. Första bildlektionen ville vi minnas nyårsnatten. Jag ställde fram oljepastellkritor, stora vita papper, temperablock, svampar, svart papper och saxar. De fick naturligtvis använda annat material som finns på hyllorna.
Efter att vi pratat en stund om hur barnen upplevt nyårsaftons kväll och natt, började de måla fyrverkerier med oljepastellkritorna i alla färger. Sen svampade de hela pappret i mörka färger som nattens himmel.         I det svarta pappret klippte de ut hus eller en hel stad som svarta siluetter som klistrade upp i nederkanten av bilden. Det blev många härliga nyårsnattsbilder.
På en pojkes bild hade husens tak hackad kant, det såg precis ut som takpannor. Han hade hittat en zig-zag-sax på hyllan och klipp till dessa hustak. Fiffigt tyckte jag. Han hade också hittat lite stjärnpaljetter som han klistrat upp till stjärnhimmeln. Härligt!

Vi på atelieristautbildningen på HDK har också börjat en ny termin. Första föreläsningen som Pernilla Mårtensson hade i torsdags pratade hon om Barnens kreativa språk och kommunikation. Hon berättade om teorier och metoder i den tidiga läs och skrivutvecklingen. Flera  av dessa teorier känner jag väl igen och som vi jobbat efter.
Det var härligt att höra henne tala så gott om sagoläsningens stora betydelse, som stimulerar språk, tanke och fantasi. Hur viktigt det är HUR frågorna ifrån oss vuxna är, som sätter igång det lilla barnet att tala och fråga.
En atmosfär som skapar harmoni om vilka avtryck kan kreativiteten ge? Vi utmanas lika mycket som barnet i läroprocessen.
När hon talade om fördjupningen i boken, där barnet relaterar till sig själv, relaterar till liknande böcker och relaterar till omvärlden, kom jag att tänka på hur vi har det i vår klass.
Varje vecka går vi till skolans bibliotek, där barnen får låna böcker för att läsa hemma och ha som bänkbok. Alla böcker får barnen recensera, och berätta inför klassen vad författare och illustratören heter vad boken handlar om i korthet och vad de tycker om den och ev. rekomendera den för sina klasskamrater. De tycker det är jätteroligt och inspirerar varandra till att läsa nya böcker.

Sokratiska samtal kring djurens rätt.

 Vi blivande atelieristor var på Frölunda kulturhus i torsdags kväll. Där såg vi utställningen "Sverige dansar för djurens rätt". Min första tanke var: Vad är detta? Tretton foton med dansbandssångare tillsammans med sitt djur (eller lånat djur).
Det kändes som en enda stor reklamkampanj för deras band. Vi fick så reda på att föreningen: Djurens rätt, låg bakom utställningen, och att de ville visa en lite snällare bild, i motsatts till plågsamma utsatta djurfotografier. Bilderna kommer från en almanacka som de givit ut.

När vi så satte oss i mindre grupper för att ha sokratiska samtal utifrån bilderna förstod jag att det spelar mindre roll vad utställningen handlar om. Det viktiga vid dessa samtal ( som jag har uppfattat det) är att alla i gruppen har samma utgångspunkt. Man kan säkert ha sokratiska samtal utifrån en bok, en enda bild, en text eller visa.
Först satte vi i gruppen upp ett mål om hur samtalet skulle gå till. Vårt mål var att inte avbryta varandra.
sedan fick vi i tysthet sätta upp vårt eget mål, gärna något där man utmanar sig själva. Frågan som vi utgick ifrån var : På vilket sätt värna dessa bilder om djurens rättigheter?
När man bestämmer utgångsfrågan kan man inte ha en fråga som man kan svara endast ja eller nej.Då blir det inte mycket diskussioner eller åsikter i samtalet.
Vi började med att låta alla uttala sig om bilderna en efter en i ringen. Det är kanske bra att börja så här , men jag tycker inte detta sätt är så bra, för man är så koncentrerad på vad man själv skall säga att man inte lyssnar på vad dom säger som sitter före en i ringen. Man kan inte heller flika in, om man har en åsikt när någon annan talat.
När vi gått ringen runt förde vi samtalet vidare med att alla fick flika in när man ville. Det var intressant att höra så många åsikter om bilder som egentligen ingen av oss var intresserade av.  En sak som vi tog upp var att föreningen kanske får in mycket pengar från en grupp som de annars inte når ut till, genom försäljning av denna almanacka. Då har de ju nått sitt mål.
Till sist utvärderade vi samtalet och kom fram till att vi klarade vårt mål bra, att inte avbryta varandra och att hålla samtalsgången.Vårt eget mål valde vi själva om vi ville avslöja.

Jag vill gärna prova att ha sokratiska samtal med barnen på jobbet. De är 9 år och jag tror att de skulle klara det om man kan ha mindre grupper.
Det positiva med sokratiska samtal är att man får tillåta sig att prova sina tankar. Man får lov att säga  raka motsatsen mot föregående talare, inget är fel.
Att barnen uttrycker sig helt spontant utifrån sina tankar, utan att tänka:" vad skall de andra tycka", och respektera varandras åsikter i samtalet. Detta skulle vara något mycket positivt med ett gäng 9-10åringar.
Om man vill veta mer om sokratiska samtal kan man läsa Ann S Pihlgrens bok: "Sokratiska samtal i undervisningen", eller gå in på skolverkets sida om "sokratiska samtal".

Tankar kring Atelieristans roll.

      Många tankar kring atelieristans roll har dykt upp i mitt huvud efter höstens kurs. För mig är dialogen  med barnen viktig. Vi skall ta barnen på allvar, lyssna på dem. Många kloka saker kommer ifrån barnen och vi kan lära oss mycket av dem. Framför allt låta dem bestämma över sin tid.
På fritids där jag arbetar har vi fritidsråd varje vecka, den viktigaste tanken med det är att barnen vet att vi lyssnar på dom, och att de är med och bestämmer över sin fritidsvistelse och vad vi gör på fritids.
Det är på fritids som jag kan jobba utifrån tankarna i Reegio Emilias filosofi, det är mycket svårare under skoltid tycker jag. Under bildlektionerna är det materialkännedom och att barnen får prova olika tekniker. Jag är noga med att de alltid får tid till att experimentera själva. Men det är frustrerande med lektionstid som måste hållas och bedömningar.
 På fritids har jag inrett ateljen under hösten. Med hjälp av barnen har vi samlat material, som alltid finns framme tillsammans med papper och färger av olika slag.
När barnen kommer till fritids är det alltid några barn som vill jobba i ateljen. Jag försöker att alla skall få möjlighet att vara där, och att de inte är fler än fyra - fem i taget. Temat vi vi har är :"Grön Flagg"= att skapa ett miljö-tänkande. Så det blir naturligt att jobba mycket med material som man vanligtvis slänger.
Jag tycker att det är viktigt att ateljen är en tillåtande miljö, där det finns möjlighet för barn att utrycka sig.
Det är viktigt att barnen är med och reflektera över sina verk , att man samtalar om verket tillsammans med barnet, återkoppla. Det är ju inte alltid hur det slutliga resultatet blir som är det viktiga, då är den pedagogiska dokumentationen bra för att se hur processen gått till.
"Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli" ett tänkvärt uttryck av Ann Åberg.

Vi har haft intressanta träffar i vår basgrupp. Berättat för varandra om hur vi arbetar, delgivit varandra tips och ideer. Haft härliga diskussioner  och framför allt fått se de andras förskolor, som varit mycket inspirerande. Vid en träff provade vi ett material som ingen av oss testat tidigare: sidenmåleri, vilket var en härlig upplevelse. På siden vill jag gärna måla igen!
Några punkter vi diskuterat som vi tycker är viktiga:     Barnsynen
                                                                                       Det kompetenta barnet, få testa,ta tid på sig.
                                                                                       Demokratiskt förhållningsätt.
                                                                                       Medvetandegöra sitt eget förhållningsätt.
                                                                                       Tillåtande organisation, tid till dokumentation.
        Under vår redovisningsträff på HDK, berättade vi i basgrupperna vad vi gjort och diskuterat på våra basgruppsträffar. Det kom fram många intressanta tankar. Det slog mig att många tankar var lika mina egna fast man arbetar i olika verksamheter. En intressant  tanke som vi tog upp : pedagogen ur ett maktperspektiv. Man blir nästan rädd när man tänker på hur mycket man påverkar barnen. Något man alltid bör ha i sin åtanke.

Litteratur som vi läst under hösten som jag tycker varit mig mest givande är:
Stina Braxell: Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan.
                      Den är enkel att förstå, tydlig, konkret och lätt att omsätta till arbete med äldre barn.
Ann Åberg och Lenz Taguchi: Lyssnandets pedagogik.
                       Den är inbjudande, tydlig och användbar att slå upp i.
Rigmor Lindö: Den meningsfulla språkväven.
                       Bra exempel, lätt att omsätta i praktiken.
Reggio Emilia: Att göra lärandet synligt.
                        Titeln säger allt.

Hösten träffar på HDK har varit mycket givande. Många bra och varierande seminarium.
Eftersom det varit koncentrerat till förskolebarn har mycket av mina tankar gått till att omsätta det till arbetet med skolbarn.
Besöket på Konstbiennalen var ett inspirerande inslag.
Workshop med arbete med lera utifrån tema ljud var verkligen en givande kväll.
Jag ser nu fram emot  vårterminen på atelieristautbildningen med några tänkvärda ord för både barn och vuxen. Ett citat av Filip i boken "Lyssnandets pedagogik" av Ann Åberg och Lenz Taguchi.
"Man måste lyssna väldigt noga på allt som alla säger, det är bara så man kan få bra hörstyrka".

Workshop i ljudlera!

För ett tag sedan hade vi workshop på HDK där vi arbetade med lera utifrån tema ljud. Tillsammans med en kurskamrat skulle vi skapa ett ljud med hjälp av något vi hittade i lokalen. Jag och Lotta hittade två frigolitbitar som vi gned emot varandra. Våra kurskamrater skulle då forma en lerbit, utan att titta, till något som man associerade till ljudet. Ljudet av frigolit vet vi ju alla hur det låter, så vi fick se många härliga grimaser. Vi var många grupper, så det blev många små figurer. Det var intressant att skapa utan att använda synen, som man kan tycka är viktigt vid skapandet. Det var härligt att få uttrycka något med sina händer utifrån sin hörsel.
 Nästa uppgift var att sammanställa fyra personers ljudskulpturer till en ny stor skapelse. Således skulle vi ge denna en gemensam ljudredovisning. Vi hade olika tankar i vår grupp och resultatet blev improviserat. Vår ljudbild/skulptur blev väldigt vacker och jag skulle kunna tänka mig den som en stor klätterställning. Det var en rolig uppgift som jag gärna skulle göra med barnen.

Diskussion och sidenmåleri

Vi träffades en regnig novemberkväll på Carina och Khalidas förskola i Hammarkullen.
Diskussionerna runt material och miljöns utformning kom igång. Jag tror och har märkt efter höstens arbete hur viktigt en tillåtande miljö är. Att det finns gott om material av olika slag i barnens höjd. Så att de kan inspireras av att ha material lättöverskådligt. Att det finns saker som inspirerar, både barnens egna alster och andra konstnärers eller annat i tilltalande färg och form.
På mitt fritids älskar barnen att skapa i ateljén , och det är alltid aktivitet på gång där första barnen kommer ifrån skolan. Vi har en hel vägg med hyllor fyllda av olika material. Förutom färg och papper hjälps vi åt , både barn och vuxna att samla ihop material och ta med oss till fritids. Inget känns onödigt.
Det byggs mycket i tredimensionellt. Barnen bygger, limmar ihop och målar sina alster, när sakerna sedan ställs på hyllorna i stora samlingsrummet kan alla beskåda dem. Det är viktigt att det inte är så många barn i ateljén samtidigt, 3-4 stycken är ganska lagom, så att de får ro till att skapa,  men även inspireras av varandra. Ibland samarbetar de och bygger något tillsammans som de plockar fram och fortsätter med i flera dagar.
När vi pratade om dokumentation i basgruppen, tyckte vi att det är viktigt att barnen får vara med och reflektera över sina alster. Man kan samtala om verket tillsammans med barnet eller barnen, återkoppla .
Man kan använda pedagogisk dokumentation vid reflektion för det behöver inte vara så viktigt hur det slutliga alstret blir, då är dokumentation viktigt för att se hur processen har gått till.

Vi avslutade kvällen i Hammarkullen med att prova sidenmåleri. Jag har målat mycket på bomullstyg och även screentryck  på tyg, men det här var något helt annat. Färgen var tunn och den flöt ut på ett härligt sätt på det tunna tyget. Vi hade inte så stora   bitar sidentyg, men vi ville inte sluta, så det blev en härlig färgsprakande tygbit med många olika former och figurer. Att måla på siden vill jag gärna göra igen. Tack snälla Carina och Khalida för att vi fick se er härliga förskola.

                                               
                                                         Foto: Christel