Basgruppsträff med " Kackel",

  Vi träffades i vår basgrupp i torsdags i Haga. Eftersom vi hade med oss var sin bild hade vi en dialog runt vad vi såg i var och en av bilderna. Utifrån dom valde vi ut en bild som vi hade en djupare bildanalys kring. Bilden vi valde heter Kackel, en oljemålning målad av göteborgskoloristen Ragnar Sandberg under epoken 1939-41 på Stenungsön.Reflektioner som kom fram var :   Vad ser vi?

Mycket färg har använts, täckande på hela bilden (typiskt för koloristmålning.)
Blå, gula, gröna och röda nyanser. Raka och runda former, vassa former och grova penseldrag.
Vad symboliserar den?
Stolthet, värme, energi och rörelse.

Vi diskuterade vidare om hur man kan arbeta med barn och konstbilder, och hur ett konstprojekt med barn kan se ut.
Några förslag:
* Utgå ifrån barnens upplevelser.
* Man kan besöka en konstutställning med barnen.
* Låta konstböcker ligga framme eller konstbilder  som kan inspirera.
* Efter att barnet valt en bild som inspirerar kan de välja andra sorters färg och material.
* Låta barnen använda material och färg som dom känner till och provat tidigare och har god
   materialkännedom av.
* De skall få lov att prova om och om igen.
* Måla och låta sig inspireras och skapa sin berättelse utifrån sin bild.
* Barnen kan jobba med lera och inspireras utifrån bilden.
* Måla en gruppmålning på ett stort papper, där de roterar runt hela pappret och målar till där man vill till  
   en stor gemensam målning. Senare kan de få göra en passpatå  och gå runt och välja ut och prova                      vilken del av målningen man vill klippa ut och klistra på passpatåramen.
* Måla till musik.
* Göra en collagebild - välj ut en bild i en tidning, klipp ut den och klistra upp på ett papper och fortsätta
    måla vidare på den.
*  Berätta om en  konstnärer  eller en konststil och se på tillhörande bilder.
*  Samla bilder och låt dom finnas framme som barnen kan titta på när de vill.

    Barnen bör få använda alla sin sinnen.
*  Man kan ha en lättare bildanalys med barnen. Använda öppna frågor som:
    Vad ser du?    Ser du någon form?
     Undvik  värderingsfrågor!

Det blev mycket "kackel" och prat på våran träff och vi hade trevligt som alltid när vi träffas.
Vi pratade också om föreläsningarna vi varit på med pedagogistan   Christian  Fabbi. Vi har varit på olika föreläsningsdagar och diskuterade lite runt dessa. Alla tyckte det var intressanta och lärorika uppleveser.        

Inspirerande konstverk

Visst bli man inspirerad av andras konstverk?  Just hemkommen ifrån konstvandring på Tjörn, där vi besökt konstnärer i deras atelje´er. Efter att ha sett Smideskonst, oljemålningar, silversmide, collage, akvareller , textilkonst m.m. är jag jättesugen på att skapa något själv.

I början av min atelieristautbildning hade jag diskussioner med en vän som är konstnär om att låta barnen måla av andras bilder. Hon påstod att hennes intresse för att teckna och måla kom av att hon tecknade av bilder när hon var liten, men jag försökte övertyga henne om att barn bör måla utifrån sin egen fantasi.    Jag har i många år samlat på bilder som jag tycker om, men lät inte barnen få ta del av dessa bilder under denna period. Har nu kommit fram till att det ena behöver inte utesluta det andra, och har åter plockat fram bildlådan. Den kan barnen titta i om de inte har egna ide´r eller vill inspireras av andras bilder.
Stina talade på sin senaste föreläsning om imitera andras bilder. Om inte förebilderna är omöjliga att uppnå för barnen, utan snäppet svårare än vad de redan målar kan det inspirera dem.                                            Nästa steg kan bli att barnet nyskapar något eget utifrån bilden de inspirerats av.

I förra veckan var jag på konstutställning med barnen i klassen. Vi såg "Göteborgskoloristerna på Stenungsön" en utställning på Galleri Koch på kulturhuset här i Stenungsund. Målningarna var gjorda av konstnärerna Ivar Ivarsson, Karin Parrow, Ragnar Sandberg (född och uppvuxen i Stenungsund), Erling Ärlingsson och Tor Bjurström. Utställningen har en lokal anknytning för att konstnärerna har bott och verkat på Stenungsön under mitten av 1900-talet.
Guiden gav barnen i uppgift att hitta olika saker på tavlorna såsom: en bil, finaste himlen , ett äpple, ett speciellt segel o.s.v vilket gjorde att barnen såg på bilderna på ett annorlunda sätt. Hon berättade också lite om konstnärerna, i vilka hus på ön de bodde och om deras liv. Koloristernas sätt att måla, som var mycket nytänkande på den tiden med mycket färg över hela bilden och som oftast inte var så naturtroget. Jag tycket att det var ett mycket lyckat besök, och upplägget tilltalade barnens nyfikenhet. Att besöka en konstutställning med barnen har jag funderat på sedan vi var på Göteborgs konstbiennal i höstas med kursen. Vi har ju inte så mycket att välja på här utanför stan, så man får vänta tills det kommer något som kan passa. Nu fick barnen lite lokal historia också ifrån trakten. Det finns en vandring runt ön där man kan se var konstnärerna var verksamma, bland alla de gamla fina husen på Stenungsön.

Kappsegling-Karin Parrow (olja)

Baren fick ett häfte med bilderna ifrån utställningen och nu skall vi jobba vidare med koloristmålning på bildlektionerna. Det skall bli intressant att se hur detta framskrider!

På promenad i hamnen-Ivar Ivarsson ( olja)

foto Christel Albertsson

En scen - tusen ljus - ingenstans att fly!

Vilken härlig kväll i ljusets tecken. En ny upplevelse för mig.  Vi blev uppdelade i grupper, och efter att vi pratat ihop oss fick vi presentera våra ideer i en Battle tillsammans med de andra grupperna till Hip Hop musik. En workshop med ljuset som verktyg på HDK.
                                                                                  En härligt befriande  upplevelse!






Photo Christel Albertsson

 

Min Vårhatt!

När Stina gav oss uppgiften att vi själva skulle skapa något tredimensionellt av återvinningsmaterial, tänkte jag: - "Yes, äntligen får jag själv skapa något. " Men vad?
Vi var i Malmö och hälsade på vår dotter och när vi gick i de gamla kvarteren runt lilla torg gick vi förbi en hattaffär, då fick jag min ide´"Jag skall göra en vårhatt". När jag sen kom hem gick jag ner i vår källare och hittade hönsnät som jag tänkte kunde vara en bra stomme. Jag böjde till en kulle och ett stort brätte i vågor.
Nästa fråga: Hur skall min hatt se ut? Jag plockade ihop lite olika material. Hatten blev liggande i tvättstugan tillsammans med materialet under några dagar och när jag fick lust eller gick förbi satte jag dit lite efterhand.
Efter att jag böjt in kanten, klädde jag kanten med piprensare runt om. Jag dekorerade brättet med tygbitar velor , små plastkuber likt frigolit, piprensare och fjädrar . Allt i gröna och blå färger. Hattkullen klädde jag med blått tyg inuti. Jag snodde en vit sladd runt kullen och en CD-skiva blev pricken över i:et.
Jag sammanfogade med ståltråd och att trycka dit plastbitarna emellan hönsnätet. Nål och tråd använde jag till att få dit tyget i kullen och piprensarna var lätt att sammanfoga med. Hönsnät är ett fantastiskt formbart material. Det var jätteroligt att jobba med hatten. Jag tycker det är ett bra sätt att låta arbetet få mogna fram och låta idéerna komma efter hand och när CD-skivan kom dit kände jag mig färdig.
Hur kan man då låta barnen nyskapa i tredimensionella material?
På mitt fritids använder jag detta sätt att skapa. Det finns olika material framme och lättåtkomligt för barnen.De har då möjlighet att skapa efter sin egen fantasi.
Detta är något som jag gärna vill ge mig tid till fortsätta med för min egen del här hemma. Fantastiskt  roligt!

Reflektioner kring den pedagogiska miljön.

Har funderat lite kring barns pedagogiska miljö. Vad jag sett och upplevt så har det stor betydelse för barnens skapande hur miljön ser ut där barnen vistas.
Jag har sett en stor förändring på barnens skaparlust och uttryck under läsåret. Då jag försökt att bidra till att det finns mycket olika material och färg tillgänglig för barnen. Vi har kommit en bra bit på väg men det finns naturligtvis mer att tillföra och förändra för att göra miljön mera lustfylld.

En dag var det en kille som vankade omkring och inte visst vad han skulle göra. Han sa:"Vad skall jag göra? Jag vill skapa något. Jag går en runda i ateljén och tittar på hyllorna". Efter en stund ropade han:

"Nu vet jag, jag skall göra ett tittskåp"! Han hade då plockat till sig en ganska platt låda och två tomma toarullar. Han klippte två hål i lådan där han stoppade i rullarna så att man kunde kika in. Han målade och inredde lådan med tyg och annat material och till sist gjorde han små figurer av träkulor, piprensare och korkar, som han målade ögon på. Dessa små figurer skulle bo i lådan. När allt var klart och han satt på locket på lådan fick jag kika in genom rullarna. När han så lyfte lätt på locket och släppte in lite ljus kunde jag se hans fina tittskåp.
Det kändes så bra och han var jättenöjd med sin skapelse. Jag vet inte om han hade kommit fram till att bygga sitt tittskåp om han inte hade haft tillgång till så mycket material som finns framdukat på hyllorna och kittlar fantasien.

Jag har läst i Elisabeth Nordin-Hultmans bok: Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande,  där hon bl.a berättar om en jämförelse mellan svenska och engelska förskolor. Hur olika förskoleavdelningar är inredda och placeringen  av material. I engelska förskolor finns mycket material framme. Material som sand i sandlådor och vattenlek finns i centrala delar av avdelningen. Men på svenska förskolor finns oftast ateljé/ målarrum, verkstad och våtrum i delar av avd. som barnen ej har fri tillgång till. Möjligheter till rörelse och grovmotoriska aktiviteter inomhus finns oftast lättillgängligt för barnen i svenska förskolor.
Jag tror att miljön har stor betydelse för barnens skaparlust och uttryck i sitt arbete.

Några tänkvärda  uttryck från Mia Anderssons seminarium : Miljön skall ha något att berätta för alla som kommer. Den skall ropa till barnen- kom hit och utforska mig.
Vem kan man bli i detta rum?





Visst får man lust att sätta sig vid den vita duken och fatta pensel med oljefärg?
Kreativ miljö från Ao Nang i Thailand.   Foto: Christel

Stinas uppgift

Vi fick i uppgift av Stina Braxell att presentera ett nytt material för mindre barn. De yngsta barnen på min skola är 6-åringar och går i förskoleklass. Jag fick "låna" två pojkar från en förskoleklass som fick följa med mig till mitt fritidshem.
Jag hade dukat upp en bytta med tapetklister och en bytta med remsor av tidningspapper samt en med tapetklister + tidningspappersbitar i vår atelje.
Pojkarna satte sig vid bordet , jag satte mig vid sidan om med papper o penna. De började att känna på klistret + pappersbitarna.
Följande dialog utspelar sig mellan pojkarna som jag benämner A och B.

A:  Skall vi hålla i det
B:  Det är skönt.
A:  Man blir kladdig.
B:  Jag vill inte bli kladdig. Finns det någonstans att tvätta sig. Kolla A, vi tar lite mer klister.
A:  Allting fastnar på mina händer, jag sitter fast.
B:  Jag tar lite mera klister
A:  Hör när jag pruttar i degen, jag är görklistrig. Får man torka sig på pappersremsorna.

-    De tar några tidningspappersremsor o torkar av sig om händerna och blandar ner det i sin massa.
B:  Det är bäst att passa på att a lim för snart är det slut, det känns som en bajskorv.
A:  Hör här nu, man kan fisa.
B:  Vi har tagit slut på allt klistret, vi tar mera papper. Vad äckligt det är, eller hur A
A:  Nej. Jag vill ha mera

-   De tar flera remsor.
B:  Knåda pressa slita o dra, jag skall göra något bra!
A:  Jag är världens kladdigaste.
B:  Nu skall jag knåda denna bajs.

-    Nu plattar de ut sin klump.
A:  Är det här detta.
-    Sen håller han upp sin klump.
A:  Kolla vad jag gjorde med skeden fröken.

-    Han har bakat in sleven i massan
A:  Fröken, vad skall vi göra med detta?
Jag. Ni får göra vad ni vill.

-   Nu plattar han ut massan.
A:  Jag skall steka pannkakor, detta är en stekpanna .
B:  Kolla mina muffins.

-    Han har klickat ut massan till muffins.
B:  Jag måste bara jäsa min, för jag skall baka bröd.
A:  Detta är min människa som jag bygger, kolla detta är min gubbe.

-    Han knådar ihop massan.
A:  Kolla min vulkan.
B:  Nu är jag klar, här är min vulkan och här sprutar det eld.
A:  Jag vill spara min.
B:  Jag med.                                                                                                                         Photo: Christel

Reflektion.
När vi senare pratade om vad de gjort så säger......
B:  Vi knådade så det blev en.
A:  Vulkan.
Jag: Tycker ni det var roligt?
A:  Ja ,men väldigt kladdigt.
B:  Jag vill göra det igen.

Min egen reflektion på aktiviteten är att här ser man en estetisk process, vad det slutliga resultatet blev är kanske inte så viktigt, och att det råkade vara en vulkan, när pojkarna kände sig nöjda med    aktiviteten .
Om jag inte dokumenterat under tiden hade det kanske inte kommit fram.De påverkade varandra ganska mycket men tack vare att de var två kunde jag dokumentera utan att lägga mig i.
Det var intressant att följa deras arbete och höra hur de resonerade under aktivitetens gång. Tänk vad mycket som kom fram under denna korta tid ( c:a 30 min ).

Sokratiska samtal i basgruppen.

Vi träffades i vår basgrupp i veckan hos Anuschkas på Bergets förskola. Det är alltid lika roligt att träffas i gruppen och diskussionerna stod snart högt i tak. Vi tittade runt på förskolan och efter vi smakat på gott fika och tittat på bilderna ifrån studiebesöket på Solgläntans förskola bestämde vi att försöka ha ett sokratiskt samtal utifrån studiebesöket och dess pedagogiska miljö.

Vår frågeställning var:  Hur upplever vi den pedagogiska miljön på Solgläntan?
Målet vi satte upp var: Att samtalet skall flyta på.
Vi pratade om 1. den  synliga miljön - den arkitektoriska och
                        2. den osynliga miljön - värdegrunden, förhållningssättet och lyssnandet.
Åsikter som kom upp var att man sett självständighet - man kan se vad man kan göra på de olika stationerna. Att förskolan var för stor - det var många avdelningar. Det blev många intryck ifrån studiebesöket, kanske för många för att ta in.
Hos de små barnen, 1-åringarna fanns det undersökande material. Ganska lite material, men sen mera och mera för de äldre barnen.
Det var synd att bilderna på väggarna hängde så högt upp. Man upplevde att man kunde se samspel av lärandet mellan barnen.
Lyssnandet - man bekräftar barnen i det de gör . Att pedagogerna sitter ner och låter barnen komma till dem istället för att springa runt.
Att pedagogerna tar ett steg tillbaka och inte lägger sig i, utan istället observerar.

Synd att man inte fick se utemiljön. Vi tycker att den är lika viktig som innemiljön.
Vi pratade om att vi saknar Reggio Emilia filosofins syn på utemiljön på utbildningen.
Innemiljön på Solgläntan är tydlig och strukturerad. Många saker, men lite av varje.

När vi nu träffats på Bergets förskola ser vi en skillnad mellan avdelningarna. På en avdelning kändes miljön mindre inspirerande. Kan bero på vilken barnsyn och kompetens personalen har, som ofta visar sig hur man ser på barnen, vilket påverkar hur man ser på miljön.

Utvärdering av det sokratiska samtalet: Det kom fram många olika åsikter utan att något kändes fel.
Vi tycker att samtalet flöt på, och vi kompletterade varandra utan att avbryta.
Mitt personliga mål var att ta in så många intryck som möjligt från studiebesöket. Det tycker jag att jag fått. Jag tycker att det blev bra struktur på samtalet , alla var delaktiga och vi påminde varandra.
Tack Anuschka för en trevlig kväll och jättegoda blåbärsmuffins.