Tankar kring Atelieristans roll.

      Många tankar kring atelieristans roll har dykt upp i mitt huvud efter höstens kurs. För mig är dialogen  med barnen viktig. Vi skall ta barnen på allvar, lyssna på dem. Många kloka saker kommer ifrån barnen och vi kan lära oss mycket av dem. Framför allt låta dem bestämma över sin tid.
På fritids där jag arbetar har vi fritidsråd varje vecka, den viktigaste tanken med det är att barnen vet att vi lyssnar på dom, och att de är med och bestämmer över sin fritidsvistelse och vad vi gör på fritids.
Det är på fritids som jag kan jobba utifrån tankarna i Reegio Emilias filosofi, det är mycket svårare under skoltid tycker jag. Under bildlektionerna är det materialkännedom och att barnen får prova olika tekniker. Jag är noga med att de alltid får tid till att experimentera själva. Men det är frustrerande med lektionstid som måste hållas och bedömningar.
 På fritids har jag inrett ateljen under hösten. Med hjälp av barnen har vi samlat material, som alltid finns framme tillsammans med papper och färger av olika slag.
När barnen kommer till fritids är det alltid några barn som vill jobba i ateljen. Jag försöker att alla skall få möjlighet att vara där, och att de inte är fler än fyra - fem i taget. Temat vi vi har är :"Grön Flagg"= att skapa ett miljö-tänkande. Så det blir naturligt att jobba mycket med material som man vanligtvis slänger.
Jag tycker att det är viktigt att ateljen är en tillåtande miljö, där det finns möjlighet för barn att utrycka sig.
Det är viktigt att barnen är med och reflektera över sina verk , att man samtalar om verket tillsammans med barnet, återkoppla. Det är ju inte alltid hur det slutliga resultatet blir som är det viktiga, då är den pedagogiska dokumentationen bra för att se hur processen gått till.
"Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli" ett tänkvärt uttryck av Ann Åberg.

Vi har haft intressanta träffar i vår basgrupp. Berättat för varandra om hur vi arbetar, delgivit varandra tips och ideer. Haft härliga diskussioner  och framför allt fått se de andras förskolor, som varit mycket inspirerande. Vid en träff provade vi ett material som ingen av oss testat tidigare: sidenmåleri, vilket var en härlig upplevelse. På siden vill jag gärna måla igen!
Några punkter vi diskuterat som vi tycker är viktiga:     Barnsynen
                                                                                       Det kompetenta barnet, få testa,ta tid på sig.
                                                                                       Demokratiskt förhållningsätt.
                                                                                       Medvetandegöra sitt eget förhållningsätt.
                                                                                       Tillåtande organisation, tid till dokumentation.
        Under vår redovisningsträff på HDK, berättade vi i basgrupperna vad vi gjort och diskuterat på våra basgruppsträffar. Det kom fram många intressanta tankar. Det slog mig att många tankar var lika mina egna fast man arbetar i olika verksamheter. En intressant  tanke som vi tog upp : pedagogen ur ett maktperspektiv. Man blir nästan rädd när man tänker på hur mycket man påverkar barnen. Något man alltid bör ha i sin åtanke.

Litteratur som vi läst under hösten som jag tycker varit mig mest givande är:
Stina Braxell: Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan.
                      Den är enkel att förstå, tydlig, konkret och lätt att omsätta till arbete med äldre barn.
Ann Åberg och Lenz Taguchi: Lyssnandets pedagogik.
                       Den är inbjudande, tydlig och användbar att slå upp i.
Rigmor Lindö: Den meningsfulla språkväven.
                       Bra exempel, lätt att omsätta i praktiken.
Reggio Emilia: Att göra lärandet synligt.
                        Titeln säger allt.

Hösten träffar på HDK har varit mycket givande. Många bra och varierande seminarium.
Eftersom det varit koncentrerat till förskolebarn har mycket av mina tankar gått till att omsätta det till arbetet med skolbarn.
Besöket på Konstbiennalen var ett inspirerande inslag.
Workshop med arbete med lera utifrån tema ljud var verkligen en givande kväll.
Jag ser nu fram emot  vårterminen på atelieristautbildningen med några tänkvärda ord för både barn och vuxen. Ett citat av Filip i boken "Lyssnandets pedagogik" av Ann Åberg och Lenz Taguchi.
"Man måste lyssna väldigt noga på allt som alla säger, det är bara så man kan få bra hörstyrka".

Workshop i ljudlera!

För ett tag sedan hade vi workshop på HDK där vi arbetade med lera utifrån tema ljud. Tillsammans med en kurskamrat skulle vi skapa ett ljud med hjälp av något vi hittade i lokalen. Jag och Lotta hittade två frigolitbitar som vi gned emot varandra. Våra kurskamrater skulle då forma en lerbit, utan att titta, till något som man associerade till ljudet. Ljudet av frigolit vet vi ju alla hur det låter, så vi fick se många härliga grimaser. Vi var många grupper, så det blev många små figurer. Det var intressant att skapa utan att använda synen, som man kan tycka är viktigt vid skapandet. Det var härligt att få uttrycka något med sina händer utifrån sin hörsel.
 Nästa uppgift var att sammanställa fyra personers ljudskulpturer till en ny stor skapelse. Således skulle vi ge denna en gemensam ljudredovisning. Vi hade olika tankar i vår grupp och resultatet blev improviserat. Vår ljudbild/skulptur blev väldigt vacker och jag skulle kunna tänka mig den som en stor klätterställning. Det var en rolig uppgift som jag gärna skulle göra med barnen.

Diskussion och sidenmåleri

Vi träffades en regnig novemberkväll på Carina och Khalidas förskola i Hammarkullen.
Diskussionerna runt material och miljöns utformning kom igång. Jag tror och har märkt efter höstens arbete hur viktigt en tillåtande miljö är. Att det finns gott om material av olika slag i barnens höjd. Så att de kan inspireras av att ha material lättöverskådligt. Att det finns saker som inspirerar, både barnens egna alster och andra konstnärers eller annat i tilltalande färg och form.
På mitt fritids älskar barnen att skapa i ateljén , och det är alltid aktivitet på gång där första barnen kommer ifrån skolan. Vi har en hel vägg med hyllor fyllda av olika material. Förutom färg och papper hjälps vi åt , både barn och vuxna att samla ihop material och ta med oss till fritids. Inget känns onödigt.
Det byggs mycket i tredimensionellt. Barnen bygger, limmar ihop och målar sina alster, när sakerna sedan ställs på hyllorna i stora samlingsrummet kan alla beskåda dem. Det är viktigt att det inte är så många barn i ateljén samtidigt, 3-4 stycken är ganska lagom, så att de får ro till att skapa,  men även inspireras av varandra. Ibland samarbetar de och bygger något tillsammans som de plockar fram och fortsätter med i flera dagar.
När vi pratade om dokumentation i basgruppen, tyckte vi att det är viktigt att barnen får vara med och reflektera över sina alster. Man kan samtala om verket tillsammans med barnet eller barnen, återkoppla .
Man kan använda pedagogisk dokumentation vid reflektion för det behöver inte vara så viktigt hur det slutliga alstret blir, då är dokumentation viktigt för att se hur processen har gått till.

Vi avslutade kvällen i Hammarkullen med att prova sidenmåleri. Jag har målat mycket på bomullstyg och även screentryck  på tyg, men det här var något helt annat. Färgen var tunn och den flöt ut på ett härligt sätt på det tunna tyget. Vi hade inte så stora   bitar sidentyg, men vi ville inte sluta, så det blev en härlig färgsprakande tygbit med många olika former och figurer. Att måla på siden vill jag gärna göra igen. Tack snälla Carina och Khalida för att vi fick se er härliga förskola.

                                               
                                                         Foto: Christel

Stina och Picasso!

   I torsdag kväll fick vi träffa Stina Baxell på HDK. Hon visade bilder av kända konstnärer i mångmiljons-klassen, parallellt visade hon bilder som barn målat. Inte helt olika. Picasso sa att "det tog ett helt liv att måla som ett barn"och visst ligger det något i det.
På tal om Picasso...... Stina visade också sin favoritbild föreställande Picasso hållande ett paraply över en vacker kvinna som gick framför honom som han därmed skyddade ifrån solen. Hon berättade att hon såg sig själv pedagogen, som Picasso, som beskyddare, att göra miljön tillåtande för barnet att utvecklas estetiskt i. En vacker bild och en vacker tanke, tycker jag.
Efter att reflekterat över denna bild kom att tänka på en annan bild som min f.d. rektor visade vid medarbetarsamtal föreställande ett tåg, med ett antal vagnar. Hon frågade var jag såg mig själv i tåget.
Idag skulle jag inte svara främsta vagnen utan kanske sista vagnen! Beskyddaren som låter barnen välja sin väg och vilken inriktning de vill söka intresse och uttryck. Vara ett uppmuntrande stöd i en gynnsam, tillåtande miljö, där det viktigaste är att våga.

Höstlov i Ateliern!

Efter Tarjas Häikiös intressanta seminarium om Reggio Emilias pedagogiska filosofi fick man många positiva tankar med sig hem. Men att omsätta det till skolans värld känns svårt. Jag var ju nyfiken på om man fortsätter detta arbetsätt när barnen börjar skolan i Reggio Emilia berättade hon att i de Italienska skolorna finns inget intresse för denna filosofi, och det kändes lite tungt att höra.  Även Mia Andersson berättade om skolor i Kärra där barnen gått i Reggio Emilia- inspirerande förskolor  inte fortsätta  med detta arbetsätt , även om det finns lärare som vill, så är det svårt eftersom det är så många krav som eleverna skall uppfylla. Jag känner också av detta, och det känns inte alls bra att bedöma eleverna i bild. Som tur är arbetar jag också på fritidshem och där känner jag min utmaning att eftersträva denna filosofi.

Under en veckas höstlov ifrån skolan, då vi varit på fritids hela dagarna, har vi kunnat ägna mycket tid i ateljén. Jag märker hur flera av barnen njuter av att få plocka ifrån allt material på hyllorna, och skapa fritt. Fantasin flödar. Tre- fyra barn i taget jobbar i ateljén och hjälper varandra. Ateljén har vi byggt upp tillsammans med barnen på fritids och de har också haft med sig mycket material.

Eftersom vårt tema är "Grön flagg"- miljömedvetenhet har vi samlat mycket förbrukningsmaterial som man vanligtvis slänger  och spillvirke ifrån träslöjden.


Foto: Christel Albertsson

Äpplen från Österlen!

            När jag hade varit i Skåne hos en kompis och hjälpt henne med att plocka äpplen på deras äppelodling, tänkte jag "Detta måste jag dela med mig av. Dessa härliga äpplen kanske barnen vill måla av"?
På kommande bildlektion fick barnen välja var sitt äpple som de satte på en uppoch nervänd mugg, för att kunna se det bättre.  De vände och vred på sina äpplen så att de hittade vilket håll de ville måla av det på.
Efter att de skissat av formen fick de var sin färglåda, typ akvarellfärg. Någon riktig akvarellfärg har vi tyvärr inte på skolan.
Flera av barnen grundade med gul färg som det det mesta av äpplena bestod av, efter att de studerat sitt äpple.  Sen målade de på med rött och grönt efter sitt eget äpple. De använde mycket vatten och färger flöt in i varandra på ett vackert och verklighetstroligt sätt.

Det blev många vackra stilleben som jag sedan monterade på svart bakrund.

Killen som målat detta äpple är 9 år.
Lektionen innan var han mycket orolig och lite stökig i klassrummet, när vi kom till fritids där vi har bildlektionerna och han fick penseln i sin hand märkte jag hur det lugnade honom och han gick in för måleriet. Han blev dock lite missnöjd eftersom det hade kommit färg under äpplet som han målat. Efter en stund hade han löst det genom att måla blått som muggen som äpplet stod på. När lektionen var slut berättade han hur nöjd han var sitt med sitt verk!
En nöjd konstnär som haft en härlig stund med sin pensel och färg, måste väl vara det man strävar efter?



                                                                          Foto: Christel

Inspiration från Konstbiennalen

     Vid vårt besök på Göteborgs konsthall fick vi en snabb genomgång av konstverken och om  konstnärerna  bakom dem. Min första tanke var att " Oj, var det inte mera, och detta skall vi titta på i 1 1/2 timma". Men tiden gick jättefort och jag hade gärna stannat i ett par timmar till och kanske hunnit med allt.
Det var ett bra upplägg av besöket, då vi först gick runt med en kompis i gruppen med frågeställningar i åtanke vid varje verk.
1  -Hur känns det här verket för dig?
2  -Vilken sorts tankar får du?
3  -Vad tror du att konstnären vill uttrycka?

  Första konstverket som vi tittade på kallade vi för "kartan" av Reena Saini Kallat. En världskarta virkad av el kablar, prydd av taggtråd b.la. Tankar som dök upp var fientlighet p.g.a. taggtråden. Kommunikationen i världen, både på gott och ont. Vissa länder var avskurna från varandra. Det sprakande ljudet kändes otrevligt. De olika färgerna på länderna kanske symboliserade landets ekonomiska läge och välfärd.

Nästa verk som vi tittade på kallade vi "frigolitskulpturer" av Wim Botha. Installationen bestod av figurer av frigolit  som konstnären skurit ut med hjälp av en elektrisk såg uppsatta på träpinnar eller stod på golvet. Verket kändes flyktigt, kallt och lätt, tyckte jag. Associationer till vingar som flyger, moln som är lätta och kalla isflak. Detta konstverk hade nog barnen gillat mest, men jag tror att det hade varit svårt att låta bli att känna på frigoliten.

Zrina Bhimji hade en vägg med stora fotografier. Fångenskap var ett ord som  dök upp när vi tittade på dem. "Varma färger med kalla motiv " var min första tanke.

Antonio Vega Macotelas utställning i nästa rum kändes nästan jobbig att titta på. Hans konst kom från tiden då han arbetade i ett fängelse. Med hjälp av fångarna hade han gjort av sådant som han fått av dem och i gengälld t.ex. besökt deras närstående utanför fängelset som de inte fick träffa. En tavla av massa ciggarettfimpar (alla var vita men en var svart) tänkte vi båda på Pricken - den prickiga kaninen som inte var som de andra, vita. Macotelas kanske tänkte på utanförskap. Där fanns också tavlor av fångarnas nagelbitar och deras hårlockar. Konstnärens uttryck tror jag var , att  något ifrån fångarna fick i alla fall komma ut ifrån fängelset.

Ljudinstallationen av Florian Hecker tyckte jag var det mest motbjudande av alla verken. Ljudet kändes  stressande och tandläkarskräck for upp i mina tankar.

Vi avslutade kvällen med en gemensam diskussion runt konstverken och det var intressant att höra de andras tankar. Det lär bli fler besök på konsthallen framöver.

Det hade varit spännande att besöka konstbiennalen  med barnen. Men tyvärr tillåter inte skolans ekonomi att vi åker till Göteborg.
Men jag skall hålla utkik efter om det dyker upp någon lämplig utställning på vårt lokala galleri här i Stenungsund. Då skall jag försöka att besöka den med barnen, och sen låta dem arbeta utifrån den i vår atelje.
Jag har tidigare jobbat med tema utifrån en känd konstnär. Då vi tillsammans tagit reda på hur han/hon arbetar, låtit barnen prova på att måla efter konstnärens sätt att måla. Något som var mycket uppskattat av barnen var när de fick ställa ut sina alster på kulturhuset när de inspirerats av koloristernas sätt att måla.  Under detta läsår kommer jag säkert låta barnen få se på andras konst och bilder som komplement till det fria skapandet. Jag tror absolut att konst som barnen får se och lära sig mera om inspirerar till deras eget skapande.